• 2015-01-13

    Krönika januari: Står vi inför en ny eurokris 2015?

    Under 2011 och 2012 skakades Europas finansiella marknader av den statsfinansiella krisen i Grekland. Den gången räddades marknaderna av kraftfulla åtgärder från ECB. Nu växer åter spänningarna i Europa. Och frågan är om ECB:s penningpolitik är tillräcklig denna gång.

    Greklandskrisen spred sig till andra euroländer med svaga ekonomier, som Italien, Portugal, Spanien och Irland. Dessa länder fick stora problem att finansiera sina underskott, med kraftigt stigande räntor som följd. Under våren 2012 omstrukturerades Greklands statsskuld. Krisen kulminerade efter att Mario Draghi, chefen för den europeiska centralbanken ECB, under sommaren samma år tillkännagjort att ECB skulle göra ”vad som krävdes” för att rädda euron. Sedan dess har krisländernas statsobligationsräntor sjunkit stadigt. Republiken Irland, som sommaren 2011 fick betala nära 14 procent i ränta, kan idag låna till under 1,4 procent.

    Men i spåren av ekonomisk kris och nedskärningar har de politiska spänningarna åter ökat och euro-kritiska partier växer i styrka.

    Nu riktas världens blickar åter mot Grekland. Den 25 januari hålls nyval till det grekiska parlamentet. Enligt opinionsundersökningarna är vänsterpartiet Syriza det största partiet. Syrizas partiledare Alexis Tsipras har tonat ned sin eurokritiska retorik och vill inte längre lämna euron. Men han vill minska åtstramningspolitiken och skriva av Greklands skulder ytterligare, vilket enligt många bedömare är oförenligt med ett fortsatt euro-medlemskap. Det har fått grekiska räntor att stiga igen. När eurokrisen var som värst låg grekiska räntor över 33 procent. Hösten 2014 hade de sjunkit till runt 5,5 procent. Idag handlas de över 10 procent.

    Även i Spanien hålls parlamentsval i år, senast den 20 december. I Spanien är det nya vänsterpartiet Podemos det största partiet enligt opinionsundersökningar. Podemos är liksom grekiska Syriza inte emot ett euromedlemskap, men de vill omförhandla den spanska statsskulden.

    Och även utanför eurozonen växer eu-skeptiska partier. Storbritannien går till parlamentsval i maj. Det eu-kritiska högerpartiet UKIP har vuxit i styrka, men kommer på grund av det brittiska systemet troligen inte få något avgörande inflytande i parlamentet. Men om det konservativa partiet sitter kvar i regeringsställning efter valet så har den brittiske premiärministern David Cameron lovat en folkomröstning 2017 om ett fortsatt brittiskt EU-medlemskap.

    De politiska spänningarna finns inte bara inom Europa, utan även i dess närhet. Ryssland står inför en finansiell kris mot bakgrund av ekonomiska sanktioner och ett fallande oljepris, och utgör både en ekonomisk och säkerhetspolitisk risk för Europa. Samtidigt hotar kriget i Mellanöstern att eskalera och sprida sig.

    Vad kan då den europeiska centralbanken göra för att dämpa effekterna av alla dessa risker? Inflationen i euroområdet, mätt som årstakten i KPI, sjönk till -0,2 i december 2014. Att eurozonen nu befinner sig i deflation underlättar för ECB att genomföra åtgärder för att pressa räntorna ytterligare genom köp av europeiska statsobligationer. Detta kan komma att annonseras redan vid ECB:s möte i januari.

    Men frågan är om ECB:s penningpolitik är tillräckligt denna gång. Eurozonen är en monetär union, inte en politisk eller fiskal union. Europas strukturella problem blir inte lösta av ECB:s penningpolitik. Så förbered er på en skakig resa på Europas finansiella marknader i år.

    Peter Gummesson

    Ansvarig förvaltare för Monyx Aktiv Ränta