Namnet plusgiro känns lite sådär, åtminstone i mitt fall. Plusgirot hos Nordea visar på ett problem vi sparare har i dagens marknad. Tidigare kunde man alltid som kund ta risk på aktiemarknaden med vetskap om att det finns en risk att kapitalet kan förlora i värde, och är man inte villig att ta den risken så finns räntesparande som alternativ. Idag har vi så låga räntor på obligationerna både i Sverige och världen i övrigt, så nu blir det ingen avkastning kvar om du sätter in kapitalet på ett konto. Inte heller kan man vara säker på att en räntefond levererar, då det till och med kan vara hög risk i en obligationsfond, om vi får höjda räntor. Den annars så bergsäkra penningmarknaden är lika säker som alltid, problemet här är bara att den inte ger någon avkastning. Utan problemet är detsamma som för bankboken, efter kostnaden för fonden är det inget kvar. Återstår då företagsobligationer eller utländska räntor, och här hittar vi då äntligen lite möjlighet till avkastning, men risken ökar och vi som småsparare måste bevaka marknaden. Som om det inte vore nog så får vi betala avkastningsskatt på räntesparandet om det ligger inom en försäkring eller på investeringssparkonto.
Jag tänker nu ta ut det som finns kvar på mitt plusgiro och börja spara i en aktivt förvaltad räntefond, så får vi se om förvaltaren lyckas manövrera mellan de olika räntemarknaderna. Jag är säker på att förvaltaren kommer lyckas bättre än vad jag har gjort de senaste åren med min plusgiroplacering. Den har bara varit absolutavkastande för Nordea.
Johan Wagman
Johan Wagman
?VD på Monyx