• 2015-06-29

    Krönika juli 2015: Vem älskar inte Grekland?

    Just hemkommen från en semestervecka i Grekland möts jag av ett stilla regn hemma i Stockholm. Det är inte utan att jag redan längtar tillbaka. Vem kan inte älska Grekland? Värmen, landskapet, kulturen, maten, historien.

    I Grekland finns historien närvarande överallt. Varje ö eller hörn av landet tycks ha anknytning till någon viktig historisk händelse eller betydelsefull person. På min semesterö Samos, till exempel, föddes matematikern Pythagoras.

    Det grekiska arvet finns också närvarande i vårt ordförråd. Ord som drama, tragedi och kris har alla grekiskt ursprung.

    Men även om det är svårt att inte älska Grekland som land så är det nog många européer som är hjärtligt trötta på grekiska politiker. Den grekiska eliten bär genom sitt siffertrixande, slöseri och otillräcklig skatteindrivning det största ansvaret för den grekiska ekonomiska krisen som nu tilldrar sig finansmarknadernas fokus.

    Och samtidigt som turister flockas till de grekiska turistmålen pågår i städerna protester mot de grekiska politikerna och deras europeiska kollegor. För det grekiska folket genomgår stora umbäranden. Sedan krisen började 2009 har Greklands BNP fallit med 25 procent. Staten är i praktiken bankrutt. Arbetslösheten är 25 procent, och ungdomsarbetslösheten så hög som 50 procent. Det är inte konstigt att ungdomar lämnar Grekland. Landet  har en av det äldsta befolkningarna i Europa och en sämre demografisk utveckling än till exempel Tyskland.

    Hur det grekiska dramat slutligen kommer att avlöpa är ännu osäkert. Men utan tvivel så behöver Greklands skuldbörda skrivas ned ytterligare.

    Om Grekland kommer tvingas överge euron som valuta är mer oklart. Fortfarande finns i Grekland ett stort stöd för att behålla euron. 

    Samtigt vore konsekvenserna av ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet svåröverskådliga. Det är lätt att dra paralleller med vad som hände efter att den amerikanska investmentbanken Lehman gick i konkurs 2008. De politiska spänningarna inom eurozonen blir stora. Om euron inte längre framstår som oåterkallelig så kommer pressen öka på svagare euroländer, som Portugal och Irland, och i förlängningen även på Spanien och Italien.

    Å andra sidan är den europeiska centralbanken ECB fast besluten att göra vad som krävs för att hålla samman eurosamarbetet. Och länder som Portugal gynnas i eurozonen av rekordlåga räntor och ser med fasa på utvecklingen i Grekland. De kommer att göra allt de kan för att inte hamna i den situationen.

    En lösning på krisen där Greklands skulder skrivs ned men Grekland stannar kvar i euroområdet vore den mest rationella lösningen. Men i kriser agerar inte alla rationellt.

    Och det är i sådana lägen man längtar bort. Varför inte till Grekland? Vem älskar inte Grekland?

    Peter Gummesson
    Ansvarig fondförvaltare Monyx Aktiv Ränta

Tillbaka